Neurofeedback-
gruppen

Som tidigare nämnts utgår vi från hjärnans aktivitetsnivå när vi tränar neurofeedback. Därför finns ingen generell behandling för depression och ångest. Om depressionen framför allt kännetecknas av nedstämdhet och apati behöver hjärnan i första hand aktiveras. Om de depressiva symptomen snarare tar sig uttryck i hög oro och ilska behöver hjärnan först och främst lugnas. Även vid ångeststörningar tittar vi på aktivitetsnivån. Om det finns en hög stressnivå och skräck behöver hjärnan lugnas, om ångesten däremot snarare består av grubbel och ältande är det troligt att det finns ett behov av aktivering. Genom att titta mer på symptom och aktivitetsbehov i hjärnan än själva diagnosen har vi en större förmåga att hjälpa dig med just det som du har problem med. Neurofeedback har visat sig vara mycket effektivt vid både depression och ångest.

”Jag var väldigt deprimerad när jag började med neurofeedback, men inom några månader lättade depressionen. Jag har även fått hjälp med tvångstankar som nästan försvunnit. Efter den första behandlingen var jag jättetrött och sov nästan i ett dygn, men efter det har jag inte fått några biverkningar.”

Klient hos Neurofeedbackgruppen

Alla hjärnor är olika och reagerar på olika sätt när de utsätts för stress och oro. Vissa hjärnor reagerar med en ökad rigiditet, vilket kan ge upphov till tankar om att saker behöver vara på ett visst sätt och olika typer av fixeringar. Detta kan ta sig uttryck i perfektionism och kontrollbehov, men också i svårare problematik som tvångssyndrom (OCD) och ätstörningar.

Självklart behöver vi en förmåga att organisera oss, men att ”fastna” i hur saker borde eller måste vara är sällan hjälpsamt. En förenklad beskrivning av detta är att våra hjärnor befinner sig någonstans på en skala mellan flexibilitet och rigiditet. Genom att ligga någonstans på mitten av denna skala kan vi få en ökad livskvalitet. Graden av rigiditet i hjärnan styrs till stor del av ett område i hjärnan som på engelska heter anterior cingulate cortex. Vid stress kan det bli överaktivt, vilket kan leda till ökad rigiditet. Klicka här för att läsa mer.

 Forskning har visat att våra hjärnor är föränderliga genom hela livet. Det stämmer att vi alla föds med olika grader av sårbarhet. Utifrån våra förutsättningar försöker våra hjärnor anpassa sig efter de omständigheter vi lever under. Om vi blir utsatta för en hög grad av stress eller trauma kommer vår hjärna att skicka signaler till nervsystemet om beredskap. Detta medför att vi känner stresshormoner i kroppen. Reaktiviteten i vårt stressystem i hjärnan gör att vi i allt större utsträckning börjar tolka signaler som hotfulla.

Ur ett evolutionärt perspektiv är detta en funktionell reaktion som har ökat vår chans till överlevnad. Tyvärr är det dock så att om vi gång på gång utsätts för hög stress eller genomlever en eller flera erfarenheter som känns ohanterliga, förändras vår hjärna. Vi riskerar att hamna i ett konstant tillstånd av stress och rädsla. Symptom på detta kan vara att vi hela tiden scannar av omgivningen efter hot, blir extremt måna om att vara andra människor till lags, får svårt att sätta gränser eller låser oss i att saker måste vara på ett visst sätt. Hjärnan har helt enkelt lärt sig att världen är livsfarlig och att överlevnad kräver att vi ständigt är i stress, även långt efter att de verkliga hoten har upphört.

Diagnosen som förknippas med trauma är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), men konsekvenser av tidiga och upprepade trauman eller försummelse under uppväxten kan även ge andra symtombilder än den vid PTSD. Till exempel dissociation, uppgivenhet och avstängdhet, att inte vara i kontakt med starka känslor, varken positiva eller negativa. Många med tidiga trauman har också relationsproblematik.

Den goda nyheten är att en hjärna som har lärt sig att vara i stress kan lära om. Psykologisk traumabehandling är hjälpsamt för många, men för en del räcker inte samtal för att komma vidare. Att arbeta med exponering för tidigare traumatiska upplevelser kan vara alltför påfrestande. När vi arbetar med trauma börjar vi med att lugna hjärnan med neurofeedback. I kombination med samtalsterapi ökar det chansen för att individer med traumatiska upplevelser ska kunna tillgodogöra sig behandling och i slutändan kunna leva sina liv fria från konstant rädsla och stress.

Vi inom Neurofeedbackgruppen tar vår utgångspunkt vad gäller arbete med trauma i den amerikanska psykoterapeuten Sebern Fishers modell.

Utmattningssyndrom är en av vanligaste diagnoserna som ställs i vården idag. Bakgrundsorsakerna kan vara många men stress är alltid en starkt bidragande orsak till denna problematik. Hjärnan har helt enkelt varit överaktiv en längre tid och sedan, för att skydda sig själv från att skadas allvarligt, släckt ner vissa funktioner, vilket gör att den blir mindre effektiv. Själva symptombilden, som svårigheter med minne, koncentration och ork är därför inte det som i första hand tränas inom neurofeedback, utan hjärnan behöver lugnas och balanseras. Ofta självläker hjärnan och börjar åter fungera bättre, men ibland kan även aktivering av hjärnan vara nödvändig.

Även vid hjärntrötthet är det ofta så att det inte är något fel på hjärnan utan att hjärnan har prioriterat vissa funktioner framför andra. Vid hjärntrötthet är hjärnan ofta i ett tillstånd av samtidig över- och underaktivitet. Neurofeedback kan då vara väldigt effektivt för att reglera aktiviteten i hjärnan. När överaktiviteten minskar kan även underaktiviteten påverkas och klienten upplever då att hjärnan fungerar bättre.

”2020 drabbades jag av hjärntrötthet efter en stroke. Jag testade neurofeedback utan några som helst förväntningar. Efteråt kändes det lättare och luftigare i huvudet. Jag tänkte att den känslan skulle försvinna. Nu, åtta veckor senare, har känslan INTE avtagit och hjärntröttheten är till 97 % borta. Jag är fortfarande chockad över den oerhörda skillnad neurofeedback gjorde för mig.”

Klient hos Neurofeedbackgruppen

Många söker neurofeedback för att de har problem med sömnen. Sömnstörningar är också vanliga vid såväl trauma som övriga ångeststörningar och depression. När hjärnan lugnas förbättras sömnen generellt, därför är neurofeedback väldigt effektivt vid sömnproblematik, oavsett om du har svårt att somna, sover oroligt eller vaknar för tidigt på morgonen. Om sömnproblem är ditt primära problem kan det räcka med ett tiotal träningssessioner för att se en tydlig och varaktig förbättring, men om du också har en anknytnings- eller traumarelaterad problematik kan det krävas avsevärt fler sessioner innan sömnen förbättras.

”Jag har haft sömnsvårigheter genom livet. Det började när jag var tio år gammal. Då som insomningssvårigheter, sedan har det mer handlat om att jag vaknar flera gånger per natt och att sömnkvaliteten är dålig. Sedan jag började träna neurofeedback sover jag cirka 1,5 timmar mer per natt i genomsnitt, och jag vaknar ofta med känslan av att jag sovit gott.”

Klient hos Neurofeedbackgruppen

Träning med neurofeedback mot fysiska symtom som migrän, hormonella besvär, IBS och långvarig smärta blir mer och mer välbeprövat. Vid migrän och PMS jobbar vi med stabilisering. Kronisk smärta brukar betraktas som komplex problematik inom den somatiska vården. Detta för att flera områden i hjärnan är påverkade och medicinsk eller kirurgisk behandling ofta inte räcker till. Vid långvarig smärta, över tre månader, sker förändringar i hjärnan som leder till en överkänslighet för smärtstimuli, så kallad sensitisering. Med neurofeedback försöker minska sensitiseringen i hjärnan.

Det finns ett samband mellan kronisk smärta och psykisk ohälsa. Oavsett om det är smärtan som leder till psykiska besvär eller om det är psykisk ohälsa och trauma som leder till långvarig smärta, så kan vi med hjälp av neurofeedback påverka sensitiseringen i hjärnan men även förändra smärtupplevelsen indirekt genom förbättrad sömn eller minskad ångest.

Neurofeedback kan förbättra livskvaliteten och öka funktionsförmågan hos personer med neuropsykiatriska diagnoser. Ända sedan 1970-talet har neurofeedback använts vid adhd. Det används både för att komma till rätta med kärnsymptom som problem med fokus och impulskontroll, och för att hjälpa individen reglera sin energinivå och sina känslor. Många med adhd beskriver att de pendlar mellan att känna sig underaktiva och överaktiva. Det är också vanligt att uppleva att man alltför lätt blir överväldigad. Neurofeedback kan hjälpa hjärnan att hitta ett avslappnat fokus, som innebär att det går att fokusera utan att bli uttröttad eller överväldigad.

Neurofeedback används även vid autism. Då ligger fokus framför allt på att lugna hjärnan. Att leva med autism innebär för många att leva i en värld där man hela tiden känner sig annorlunda eller fel, vilket skapar en stor stress. Vardagens alla intryck och sociala miljöer leder dessutom till att man ofta känner sig överväldigad och till och med utmattad. Genom att lugna hjärnan kan förmågan att hantera både sig själv och omvärlden öka. Många som har autism har problem med tvång och bristande flexibilitet. Det kan du läsa mer om under rubriken ”Tvång, fixeringar och kontrollbehov”.

Vissa söker neurofeedback för att de vill höja sin prestationsförmåga. Helt enkelt att få hjärnan att fungera mer optimalt. Det finns mycket forskning som visar att detta är möjligt. Oavsett varför man har sökt behandling beskriver många som tränat neurofeedback att de känner sig klarare i huvudet, att de får mer tid mellan tanke och handling och att de har mer energi. Vissa beskriver det som att neurofeedback har ”städat upp” i hjärnan.

Det finns ett fält inom neurofeedback som har inriktat sig på peak performance, det vill säga att öka förmågan till topprestationer. Bland annat har neurofeedback använts av den amerikanska rymdmyndigheten Nasa och inom elitidrott. I Neurofeedbackgruppen har vi dock främst inriktat oss på att arbeta med människor som har ett lidande som de behöver hjälp med.